Det är som regn som smattrar lätt runt huvudet när det är lite dagen efter, lite bakfull och du har ont i håret
Det kan vara att man är överhettad, fått nog av cheferna och kaffeautomaten det är väl allas vår matthet, all den luft som har gått ur dig
Du ser ut genom rutan, kollar in dina gamla krukor som alltid stått där du behöver säkert vattna dem idag, men än ska du inte få ändan ur på en stund, du bara tittar på växterna, på din Begonia Maculata med en blick som stannar till vid nya saker du ser hur bladen glittrar på undersidan när solen skiner in
Och så kommer de som jag aldrig fått se och alltid kunnat ana, de där som sipprar nu Jag kan nästan se det framför mig hur de ritar svarta svarta ränder över din törnrosade kind
I natt gick du över gårdsplanen som att det är okej att vara själv, och nog klarar du dig alltid Och du har telefonen och nycklarna och plånboken i din vänstra innerficka Men jag vill, jag vill bara säga att jag tycker du ska ha mer värme där.
Hittade dig via Opulens! Den här dikten grep tag i mig! Lycka till på folkhögskolan! Har själv gått bildlinjen där:) Mvh, Jenny
GillaGillad av 1 person
Åh vad kul att höra Jenny 🙂 Tack snälla du! Lycka till du också med konsten!
GillaGillad av 1 person